i am alive
Var inne och läste gamla inlägg, så jävla härligt att ha bloggen och kunna läsa om tiden i gymnasiet som var den bästa tiden, sen om kaos-året 2012. Sen så har jag inte varit så flitig med att skriva men det händer inte så mycket ändå.
På ett sätt är allt som det alltid varit men såklart är det inte det.
Just nu är läget såhär:
- Pluggar fortfarande. Såklart haha. Alltid när jag träffar någon från gymnasiet eller tidigare så frågar de: vad gör du nu? Svaret vet alla redan. Jag pluggar. Men förhoppningsvis är det slut till sommaren. Tar ju min kandidatexamen från Personal-och arbetslivsprogrammet. Och vill säga en sak: I'm damn proud of myself. Sjukt snabbt har det gått och nästan smärtfritt.
- Söker jobb som en galning, vill börja till hösten men såklart är det som jag trodde, utbildning betyder inte ett skit om man inte har arbetslivserfarenhet. Har tappat hoppet nästan. Men söker på.
- Söker jobb som en galning, vill börja till hösten men såklart är det som jag trodde, utbildning betyder inte ett skit om man inte har arbetslivserfarenhet. Har tappat hoppet nästan. Men söker på.
- Annars är det inte så många förändringar. Pendlar mellan Helsingborg & Norrköping och umgås med min älskade systerson. Han gör mitt liv en aning bättre.
- Vänner & släkt har fullt upp med sitt men vi hinner ändå ses då & då, och då är livet fantastiskt.
Annars är det skola, hem, söka jobb - repeat. Och behöver inget mer just nu. Lite träning, kaffe med en vän för att vara lite social. Vardagen måste vara enkel när det pågår ett krig i huvudet med tankar & känslor.
- Vänner & släkt har fullt upp med sitt men vi hinner ändå ses då & då, och då är livet fantastiskt.
Annars är det skola, hem, söka jobb - repeat. Och behöver inget mer just nu. Lite träning, kaffe med en vän för att vara lite social. Vardagen måste vara enkel när det pågår ett krig i huvudet med tankar & känslor.
Och jag tog mig tiden att skriva detta inlägg och funderar på om jag ska uppdatera min andra blogg (matblogg) samt fixa till mina album på Facebook. Allt för att inte plugga eller skriva personliga brev. Skjuter upp allt. Har läst alla möjliga bloggar idag, läst varje artikel på Aftonbladet. Känner mig så lat.
Men måste plugga. Så får jag uppdatera blogg & album en annan dag!
Lite random bilder tänkte jag kunde vara bra att lägga upp, för att kunna se tillbaka någon gång i framtiden.. Sen märkte jag att jag inte har så många på datan haha.
like karma, it all comes back
Long time no see. Vet inte hur ofta jag har startar mina inlägg så. Men min blogg har aldrig varit något annat än en dagbok även om uppdateringen sett bättre dagar och det har alltid varit lite gott och blandat.
Men främst under det senaste året har jag känt att jag inte orkar dela med mig av allt möjligt. Det känns så oväsentligt på ett sätt. Samtidigt har man både twitter, instagram, facebook och en matblogg så mycket kommer ut på det sättet istället.
Och i skrivande. Men inte här. Ibland kommer det dock en känsla att inget är som det ska och inget hjälper mot det förutom att blogga. Konstigt nog. När jag skriver för hand blir det så kladdigt, ibland blir det alltför kort. Eller långt. Men det är en väg man kan gå. Jag försöker på något sätt kombinera ihop allt. Det sociala får man ju ut på så många sätt. Både virtuellt och i verkligheten. Det inom mig får jag ut genom mitt skrivande, drömmande och även denna bloggen!
Jag märker att jag alltid kommer tillbaka hit på ett sätt eller annat. När pennan inte kan sammanfatta tankarna, när pappret inte kan ta emot alla känslor.
Det går betydligt snabbare att blogga och det känns inte konstigt att ta en paus mitt i allt. För att samla tankarna eller andas ut, torka tårarna.
Att skriva på riktigt papper är fint det med. Men det finns en mängd tårar som papper kan ta emot. En mängd ord, meningar, berättelser, minnen, dikter, tankar som får plats. Men till slut är blocket tomt.
Det finns nästan press på att det måste bli bra på första försöket när man skriver på vanligt papper. På bloggen finns det så många fler möjligheter. Att spara - radera - klicka på publicera - eller låta det gro i utkast.
Det är därför jag alltid kommer tillbaka hit. Och nu kommer det egentligen bli mer och mer med tankar och känslor och allt därtill. Resten har sin plats någon annanstans.
Varför det kommer nu?
Förändringar. Som vanligt. Förändringar som påverkar, som sårar, som förvirrar och som helt enkelt förändrar.
Och min sömnlöshet, mina vakna drömmar och mina frågor.
Som vanligt.
Men ändå är inget som vanligt...
kapitulera
a life full of sorrow. that's my future.
be real - stay real
Tänkte att jag skulle skriva av mig lite gällande de störmoment jag har just. Och som jag verkligen inte behöver. Därför ska de skrivas ner och så får jag ta tag i dem när jag har mer tid. Hatar verkligen att skjuta upp saker och ting men har inte kapaciteten att ta mig an saker & ting nu. Även om det hade varit bäst, för går bara runt & stör mig. Men men..
Vad jag inte kan fatta är mångas beteende, vuxna människor som aldrig tycks fatta vad det väsentliga i livet är. Och nej, jag tänker inte vara den som predikar om rätt eller fel, vad man ska lägga sin energi på osv men jag menar att common sense inte är så jävla fel att ha. Kring allt.
Vad jag inte kan fatta är att folk inte vet vad det innebär att tänka ett steg längre - gällande allt!
Och nej, jag är inte perfekt i något hänseende men jag försöker i alla fall jobba med min självinsikt eftersom det är något som behövs i livet. Och jag jobbar med mig själv. Hela tiden. På grund av olika saker och på olika nivåer i livet.
Alla behöver inte genomgå den process jag gör just nu, men de i ens närhet borde i alla fall ha lite respekt för det.
Jag hatar allt jävla granskande, alla jävla kommentarer om allt möjligt, allt skitsnack och alla fucking lögner.
Det är rent och skärt omoget och äckligt beteende. Respektlöst och sorgligt, just på grund av den enkla anledningen att jag trodde bättre om folk i min omgivning. Men ännu en gång är det shame on me för att jag är så naiv. Men det är inte my thing att jobba på, min naivitet. Folk i min omgivning kanske borde sluta utnyttja och become real någon jävla gång. Så att både jag och andra kan slippa att finna oss i ett WTF-moment helt plötsligt.
Det är jävligt mycket frustration just nu. Mycket beror på just sakens natur men även att jag är less på att sådana grejer händer om och om igen. Jag kan inte fatta att evolutionen liksom har stoppats i vissa människors liv. Utvecklas någon gång, det är inte så farligt. Ifrågasätt er själva och försök hjälpa er själva.
Tro mig, det är bra och behövligt. Jag går igenom det just nu, och det har gått bra. Det har inte varit lätt men jag har i alla fall kommit någonstans, är inte halvvägs men ändå påväg. Till att bli någon annan, en bättre och mognare människa. För jag tänker, analyserar och försöker.
Och vill folk inte göra det - fine. Men låt mig fucking vara med era obetydliga problem och åsikter som jag inte behöver just nu.
Det må vara egoistiskt but life sucks, passar det inte så synd. För just nu går jag igenom en helvetes massa grejer som jag har valt att aktivt jobba med, och jag behöver styrka och energi för att lösa mina problem. Jag behöver inte någons falskhet och låtsasproblem.
För jag vet att många av de personer jag syftar på även har riktiga problem, men som väljer att tränga bort dessa och istället fokusera på onödiga saker. Och då blir jag ego, det handlar om att prioritera. Om du vill ta tag i dina problem på riktigt, join the ride. Vi kan hjälpas åt, men kom inte med något skit du "handskats" med i tusen år & dra upp det. För jag vill inte och kommer inte hjälpa dig med det. Fast det stör mig något så oerhört. Just för att folk inte kan inse saker och ting själv och för det rubbar mitt arbete med mig själv just nu. Tyck vad ni vill, ego eller inte. Detta är mina känslor som jag har valt att bejaka, för mitt eget bästa. För att det är mitt liv och min framtid. Klart som fan jag tar tag i det då, jag hjälper mig själv. Bara för att du har problem med dina egna känslor och inte vet hur saker och ting borde vara i livet behöver du inte belasta mig som just nu förmodligen går igenom värre saker. Var en vän så kommer jag vara en ännu bättre vän tillbaka, vänner hjälper varandra. Dom trampar inte på varandra. Och mitt sista råd: Gå till en fucking psykolog. Det gör jag.
in loving memory - 2012
If we could have a lifetime wish
A dream that would come true,
We'd pray to God with all our hearts
For yesterday and You.
A thousand words can't bring you back
We know because we've tried...
Neither will a thousand tears
We know because we've cried...
You left behind our broken hearts
And happy memories too...
But we never wanted memories
We only wanted You.
A dream that would come true,
We'd pray to God with all our hearts
For yesterday and You.
A thousand words can't bring you back
We know because we've tried...
Neither will a thousand tears
We know because we've cried...
You left behind our broken hearts
And happy memories too...
But we never wanted memories
We only wanted You.
Året börjar gå mot sitt slut. Jag vill pusta ut & säga äntligen.
ÄNTLIGEN är detta helvetes år över. Men samtidigt tänker jag: varför tror jag att ett nytt år innebär ett bättre år?
Det vet man inte säkert. Men jag vill ändå ha hopp, vill att bättre saker ska hända nästa år, vill ha ett lättare år. Det kommer aldrig bli bra egentligen, eller att man blir lycklig.
ÄNTLIGEN är detta helvetes år över. Men samtidigt tänker jag: varför tror jag att ett nytt år innebär ett bättre år?
Det vet man inte säkert. Men jag vill ändå ha hopp, vill att bättre saker ska hända nästa år, vill ha ett lättare år. Det kommer aldrig bli bra egentligen, eller att man blir lycklig.
Jag kommer aldrig bli hel, det vet jag. Men vill ändå tro att nytt år innebär nya tag. Och det kan det bli, det är bara man själv som bestämmer över hur man ska må, vad man ska göra och såna saker.
Tankarna gör mycket.
Tankarna gör mycket.
Saknaden kommer att bestå, utan tvekan. Jag kan inte gå från att ha en bror till att bara gilla läget att jag nu inte har en. Det går inte. Ett hål i hjärtat har jag alltid, smärta, sorg och saknad. Det är jag nu.
Men samtidigt kan annat ändras till bättre, och det ska man jobba mot och helt enkelt utvecklas & må bra i de situationer där man kan.
Ett svårt år som på många sätt gjort ont. Jag har fattat hur det är att bli mer vuxen, man går inte med sina gamla vänner längre, alla skiljs. Man måste kämpa för vänskapen. Man ifrågasätter sina val hela tiden - ska man jobba, är det rätt sak man pluggar, ska man flytta hemifrån?
Massa frågor kring ens egen livssituation. Vad håller man ens på med?
Massa frågor kring ens egen livssituation. Vad håller man ens på med?
Sen dras man ur sin egen kris - en ung kille, världens snällaste 20-åring och en underbar vän, dör. Som en hjälte. Men det hjälper inte att veta att han hjälpte en skadad innan han själv dog. För världen är ändå orättvis. Varför skulle Gunnar vara den som dog, han var skyddad i bilen, han var ung och stark. Men nu är han borta.
2 månader går. Och livet tar slut. Inte bara för min bror, utan för mig med. Min hjälte, min förebild, min klippa, min styrka - mitt allt! Utan ett farväl, alla ovetandes och likaså var han. Och ingen förklaring. Vad orsakade hans död? Orättvisa, ilska, frågor, smärta.
Sjukdomar, depression, livskriser vart man än vänder sig. Tårar, skrik och kamp. Varje dag.
Hur länge ska man orka?
Sjukdomar & dödsfall inom familjen. Varje månad. Unga som gamla.
Sjukdomar & dödsfall inom familjen. Varje månad. Unga som gamla.
Och det var det. 2012.
Fuck detta året och allt som hände.
Min enda önskan är att göra allt ogjort, att ingen skulle må så himla dåligt som vi alla har gjort.
Och fortfarande gör.
i miss you so much
Ensamheten - är det sorgen?
Trycket i bröstet, tårarna och förtvivlan - är det saknad?
Att göra saker bara för att man måste, för att dagarna går och man måste fylla dom med något - är det livet?
Att göra saker bara för att man måste, för att dagarna går och man måste fylla dom med något - är det livet?
Mitt liv fortsätter inte så som alla säger att det gör, något hemskt händer men livet fortsätter. Jag ser det inte så. Det är bara tiden som går, dagarna som fortsätter. Men det är inte livet. Mitt liv hade mening, kärlek, glädje. Nu är det bara någon jävla förvirrad röra som inte låter mig andas eller se lösningar. Som dödar mig sakta men säkert.
Hur mycket jag än försöker förklara för mig själv, genom att skriva, gråta, tänka på det, prata om det - bearbeta det. Så går det inte att beskriva att man känner sig så jävla ensam och hur ont det gör. Hur man inte ser något bra i framtiden. Hur man kämpar i motvind, dag efter dag. Hur det är när man tar 2 steg framåt och 4 steg bakåt. Hur man inte kan ha något hopp.
Det går inte att förklara hur man ena dagen kan tro sig ha hittat ett sätt att leva detta liv som nu har blivit ditt, medans man andra dagen ber om att få dö, att aldrig behöva vakna upp igen. Det finns inga ord för hur hjärnan går på högvarv varje sekund av varje minut. Hur man inte tror på någon övre makt, någon himmel eller något helvete men att man ändå har någon konstig önskan om att få återförenas med sin bror, någonstans. Eller att man ska känna av något, någon ande eller liknande. När man aldrig ens trott på det för man tror på vetenskapen och vill vara realistisk men situationen tillåter inte det, verkligheten är för hård.
Men verkligheten finns ändå där och den kommer in och rubbar allt. Man vill ha verkligheten för det är det man känner till, men man klarar inte av den. Samtidigt klarar man inte av tron på något som inte finns, något som inte går att bevisa, någon gud och då måste verkligheten komma in. Hur du tror att du är härdad och kan klara av vad som helst men som längre inte vill, kan eller vet hur man klarar av något alls längre. Det går inte att förklara eller sätta ord på det. Jag bygger upp mig själv, jag hjälper mig själv och jag tänker, bearbetar och jobbar aktivt med detta nya liv. Men jag kan inte handskas med all den jävla förvirring som uppstår. Jag kan inte klara av denna saknad, denna tomhet. Att man ska fortsätta men ändå tillåta sina känslor få komma fram - man ska stanna upp, men ändå fortsätta framåt, man ska försöka vända det negativa till positivt. Man ska hedra, minnas. Fortsätta - utan att veta hur.
Att leva för sin bror, men utan honom.
persistence
När personalen på biblioteket hälsar på dig som att vi känner varandra kanske det har gått lite långt. Är här fett ofta. Men skriver som bäst på bibblan och så har dom asgod fika. Win-win situation liksom. Sitter här idag, dock har de bara öppet till 16 så kommer vara tvungen att fortsätta skriva hemma. Måste bli klar! Helst nu under julledigheten för sen kommer Ema hem från NYC och då kommer jag ha fullt upp, plus packandet och fixandet inför resan. Stress asså! Men arbetet är det viktigaste just nu, det andra har fått sin plats i kalendern så det tar jag när jag kommer dit. Den dagen den sorgen - den tiden den striden haha.
Även om detta just nu kan vara det tråkigaste som finns, att skriva uppsats så funkar det helt okej. Och så har jag planerat in roliga saker där i mellan också. Hade gärna radat upp dem men måste återgå till skrivandet. Kanske får en paus och delar med mig av mitt underbara & stressiga schema om någon skulle vilja stalka mig lite eller något sånt.
Back to work!
it has to be done
Helgen i korta ordalag - fredagsmys, drömmar, mat, mat, mat, inspelning & goofing around, fika med bästa, vin, kortspel, skratt, film och ostbricka, galna drömmar, sovmorgon, frukost.
Ungefär något sånt och underbart har det varit!
Sov borta, så kom hem vid två idag. Har spenderat söndagen till att försöka infinna mig i mitt skriv-mood. Går inte såååå bra. Har pluggat lite och börjat skriva sakta men säkert. Hade behövt vara snabbt & säkert. Men det kommer väl. Måste bli klar med mitt arbete innan nyår. Även om det ska lämnas in den 15/1 2013 så har jag deadline innan eftersom jag inte vill göra det i Vietnam. Så liiiite stress är det. Men ska kämpa, vet att jag klarar det. Har inget annat att göra (nästan).
Nu ska jag fixa lite grejer eftersom jag har ont i ryggen så kan inte sitta längre, sen lägga mig i sängen och skriva lite. Vakna tidigt imorgon och skriva. Det är det jag måste göra, plåga mig själv typ. Som att jag har deadline om 5 dagar. Det blir bra det. Självklart ska jag trycka in lite andra roliga saker såsom shopping, mat, vännerna, mys med familjen och promenader. Men det är inte the main thing i mitt liv just nu. Så ni vet var ni har mig liksom.
(gamla bilder som ändå fint sammanfattar helgen!)
losing my way
WÄÄÄH... har halvt utbrott.. Varför vet jag inte.. Min dag har pendlat så mycket så är helt slut nu. Vill bara sova bort livet typ. Men måste fixa en grej som jag skjutit upp hela kvällen, och kan inte gå & lägga mig innan jag fixar det. Punkt slut.
Plus så har jag så jävla ont i magen så kommer ändå inte kunna somna. BLÄ! Lyssnar på Musikhjälpen på svt play - fucking bäst är det! Och det är typ det. Egentligen tusen andra grejer men är inte på humör för att rada upp allt. Tack & hej till det tråkigast inlägget ever..
och lite onödiga bilder
keep ya' head up and try to keep the faith and pray for better days
goood morgon!
Försökte mobilblogga igår men något fuckades sen pallade jag inte testa igen, ska testa sen när jag sitter på tåget med just det inlägget, tar ju alla bilder med mobilen så smidigast så.
Har haft en mysig morgon, tydligen börjar jag 13 idag inte 10 som jag trodde. Men vaknade relativt tidigt ändå för jag hade lite business att fixa. Sen så åt jag frukost i sängen och kollade serier. Skitmysigt! Min nya tradition (:
Ska börja fixa mig snart, ska bara äta upp mina apelsiner, sen blir det skolan till 15 därefter ska jag ta tåget till mina kusiner i Eslöv för att spendera kvällen där. Eventuellt blir det en sväng till kusinerna i Malmö också.
Imorgon måste jag upp tidigt för att packa min resväska, åker till min syster i Norrköping på eftermiddagen och har inte packat något än, så olikt mig! Men har inte pallat stressa helt enkelt. Där uppe är det typ tio minusgrader om inte mer så jag kommer ju DÖ! Fyfan asså.. Det kan vara helt okej med snö, I'm no hater men när det är för kallt så pallar jag inte. Hatar att vara handikappad i vardagen och bara sitta hemma på grund av vädret. Vill ändå kunna funka normalt.. Och om jag hade köpt typ termobyxor hade det gått men vill inte gå runt som Michelingubbe i stan haha. Det räcker med dubbla strumpor, tights under jeansen och 3 tröjor tycker jag.
Men men, nu måste jag börja röra mig!
puss & kram
review - may to august 2012
What I've been up to
MAY - AUGUST
may
sometimes
Kombinerar lite plugg med Big Bang Theory, te & pepparkakor. Rätt bra tisdag idag, även om morgonen var sämst och vädret är äkta kaos - grått & regningt. Men var på myslunch med födelsedagsbarnet Ajla och så fick jag tillbaka mitt tentaresultat. Ingen omtenta i ekonomi för mig - wooohooo! Har även bokat biljetter upp till Norrköping och åker till Växjö i slutet av veckan. Fan, detta kan bli bra ändå! Självklart är inte allt tip-top men att sitta och klaga på de dagar som är relativt bra leder inte till något positivt. Istället får jag ha mina nere-dagar då allt är pest (vilket är rätt ofta) och vissa dagar får och kan vara lite ljusare.
Balans. För att överleva.
Balans. För att överleva.
yes i am still waiting for you to show up..
kom och håll om mig
Idag är mitt hjärta extra tungt. Jag bara önskar att du kunde vara här nu. Och det är söndag, då du brukade vara här hemma.
Idag var vi hela familjen och grillade, med släkten. Och det var så påtagligt att något saknades så jävla mycket. Hur ska man göra alla saker precis som vanligt. Allt gör bara så ont hela tiden. Jag saknar dig så mycket. Allt jag gör är bara per automatik. När jag väl stannar till slår det mig som en lavett.
Jag vill bara krama om dig, bara för en sista gång. Eller se dig igen. Bara några sekunder. För jag vet inte hur jag ska klara mig.
It's just like... Whatever
Idag är det bara en sådan dag där jag vill sätta täcket över huvudet. Inte alls en bra dag..
3 veckor sen begravningen och en månad, på datumet, sen du gick bort.
Oh!
Och ändå måste man försöka gå upp, försöka göra allt som vanligt. Fast det egentligen inte går..
if you fall, stand tall and come back for more
Just nu njuter jag lite av det varmare vädret, smuttar på en is-latte och väntar på att klockan ska bli 13.15 då mitt möte börjar. Råkade komma en timme för tidigt till Lund men det gör inget. Tog en sväng inom biblioteket och så köpte jag min kaffe på mitt favvo-place, nära och billigt! Tågresan hit var en vetenskap, massa problem bara. Så om ni verkligen inte måste ge er ut med tågen så stanna där ni är.
Efter mitt möte ska jag till mina kusiner i Eslöv. Behöver komma bort lite över helgen, samla positiv energi för att må lite bättre. Åker hem på söndag, då ska jag planera den närmaste tiden (what else liksom) och umgås med Arnela. Hoppas att nästa vecka inte blir lika ostabil som denna och att helgen ger mig mer styrka. Även om man är i en svår position måste man våga se framåt och kämpa, kämpa. Någon gång måste det bli lite lättare att andas.
Så du må beväpna dig eller kapitulera
Idag är det ännu en regning dag. Vilket jag tycker är skönt. Var ledig igår och gick här hemma och bara tog det lugnt, fixade lite grejer. Det är planen för idag också. Bara ta tag i saker sakta men säkert, så mycket som det går. Men när det regnar så blir det lite som att jorden snurrar lite saktare och det känns så bra, då får man tid för sig själv och utrymme för sina tankar.
Igår var jag även vid graven med min kusin. Har inte varit där på två veckor. Och det känns så fel att gå dit faktiskt. För även om man står där, ser alla blommor, ser namnet så fattar jag ändå inte det. Jag vill faktiskt inte tro på det heller.
Sen promenerade vi i 2 timmar och när vi kom hem var vi lite med folket som var här sen gick vi och la oss, kollade filmen 2012 (skitdålig) och somnade rätt snabbt.
Nu ska jag snart duscha och göra ansiktsbehandling och grejer. Sen ska jag försöka plugga lite och dra mig mot stan för några ärenden. Ikväll kommer min kusin igen, mår så mycket bättre när jag är med henne! Så vi får se vad vi hittar på.
Ha det gott!
So many things I need to say to you. Please don't, don't let me go.
Tänder detta ljus för dig. För mig. Och för vårt unika syskonband. Lukten ger mig styrka och smärtan domnar bort för en stund. Jag låter alla tankar flöda och kommer fram till en mening.
Jag är stolt över att vara din lillasyster.
Jag är ledsen och besviken. Panikslagen och rädd.
Men jag är glad och stolt över allt som jag fått dela med dig, över allt du har lärt mig. Och du finns alltid med mig, jag ser dig hela tiden. Jag kommer aldrig göra dig besviken. Det är något jag alltid har tänkt på och jobbat för. Det ska jag fortsätta med, även nu. Även om svagheten sveper över mig och paniken slår till. Jag kämpar för dig. För mig. Och för vårt unika syskonband.
uhvati ritam
Ja, vad har min vecka bestått av hittills?
Inte mycket men ändå mycket. Har inte gått i skolan men skrev hemtenta i tisdags. Så nu är pedagogiken avslutad. 45 högskolepoäng av 180 klara! Sen så har jag förberett mig lite inför nästa kurs, överblickat schemat, fixat nästan alla böcker. Mest varit hemma och tagit det lugnt, fett jobbigt med min svullna tunga men nu är jag nästan helt van vid piercingen och kan nästan snacka normalt.
Inte mycket men ändå mycket. Har inte gått i skolan men skrev hemtenta i tisdags. Så nu är pedagogiken avslutad. 45 högskolepoäng av 180 klara! Sen så har jag förberett mig lite inför nästa kurs, överblickat schemat, fixat nästan alla böcker. Mest varit hemma och tagit det lugnt, fett jobbigt med min svullna tunga men nu är jag nästan helt van vid piercingen och kan nästan snacka normalt.
Igår fixade jag böcker i Lund, åkte hem och lagade middag, tvättade och skulle på möte som blev inställt. Tog en fika med Diana, åkte med henne till Kristianstad. Imorse gick hon till skolan och jag väntade på henne genom att plugga lite arbetsrätt och körteori. Sen så åkte jag hem, köpte med mig lunch och har bara degat här hemma. Ska alldeles strax fixa lite grejer.. Funderar på om jag ska gå till gymmet. Tror det men vet ej när. Kanske runt halv 8 då det inte brukar finnas alltför mycket folk där. Ja, det blir nog bra.
Tills dess ska jag inte göra något speciellt. Så jävla skönt att vara lite ledig! Från och med nästa vecka drar alla möjliga projekt igång och en svår kurs (fast sista denna terminen!) så ska passa på att bara göra det jag känner för just i stunden.
Imorgon ska jag hinna med körskolan, en sväng inom campus, shopping, fika med Ajla och lite tråkiga räkningar och ekonomi. Slänger nog in lite träning där så blir det en bra fredag. Som nog ska avslutas med min bästa kusin. Helgen kommer vara quality time med familjen and then it's a wrap gällande denna veckan!
pusshej!
wavawiva
HUJEDA MIG.. it's too early!
Men om exakt 5 minuter kommer vår hemtenta ut på vår portal sen så blir det att skriva, skriva, skriva och lämna innan 5 idag! Det är dagens planer. Har laddat upp med alla böcker och isvatten. Har ju piercat tungan och den gör ont och är svullen så det är egentligen mitt största bekymmer idag.
Har inte alls tentapluggat, tänkte äääh vafan det är en hemtenta, har alla böcker hemma. Det löser sig.
Knappt att jag tentapluggar till salstentor, as you all know från mina tidigare panikångestinlägg. Och så detta med hemtenta. Ja.. Skittrevligt att jag kan sitta i min rutiga pyjamas men jag har noll (0) självdisciplin! Vad gör man med såna som mig???
Tror nog att det kommer bli så att jag kollar igenom frågorna. Ger dom en chans. Sen käkar jag frukost och beger mig ner till valfritt café och skriver så att händerna brinner. Med en islatte för jag får inte dricka något varmt. Hoppas på det i alla fall. Annars mailar jag läraren och säger att jag fick fågelinfluensan eller något.
NU blev klockan nio. Tror sidan kommer krascha.. Nej.. det gjorde den inte. Men det gjorde jag. BLÄ för dom frågorna vi fick. JAJA. då får jag väl bege mig in i skrivandets värld. Plötsligt blev allt så mycket roligare än tentan.
pusshej!
