in loving memory - 2012
If we could have a lifetime wish
A dream that would come true,
We'd pray to God with all our hearts
For yesterday and You.
A thousand words can't bring you back
We know because we've tried...
Neither will a thousand tears
We know because we've cried...
You left behind our broken hearts
And happy memories too...
But we never wanted memories
We only wanted You.
A dream that would come true,
We'd pray to God with all our hearts
For yesterday and You.
A thousand words can't bring you back
We know because we've tried...
Neither will a thousand tears
We know because we've cried...
You left behind our broken hearts
And happy memories too...
But we never wanted memories
We only wanted You.
Året börjar gå mot sitt slut. Jag vill pusta ut & säga äntligen.
ÄNTLIGEN är detta helvetes år över. Men samtidigt tänker jag: varför tror jag att ett nytt år innebär ett bättre år?
Det vet man inte säkert. Men jag vill ändå ha hopp, vill att bättre saker ska hända nästa år, vill ha ett lättare år. Det kommer aldrig bli bra egentligen, eller att man blir lycklig.
ÄNTLIGEN är detta helvetes år över. Men samtidigt tänker jag: varför tror jag att ett nytt år innebär ett bättre år?
Det vet man inte säkert. Men jag vill ändå ha hopp, vill att bättre saker ska hända nästa år, vill ha ett lättare år. Det kommer aldrig bli bra egentligen, eller att man blir lycklig.
Jag kommer aldrig bli hel, det vet jag. Men vill ändå tro att nytt år innebär nya tag. Och det kan det bli, det är bara man själv som bestämmer över hur man ska må, vad man ska göra och såna saker.
Tankarna gör mycket.
Tankarna gör mycket.
Saknaden kommer att bestå, utan tvekan. Jag kan inte gå från att ha en bror till att bara gilla läget att jag nu inte har en. Det går inte. Ett hål i hjärtat har jag alltid, smärta, sorg och saknad. Det är jag nu.
Men samtidigt kan annat ändras till bättre, och det ska man jobba mot och helt enkelt utvecklas & må bra i de situationer där man kan.
Ett svårt år som på många sätt gjort ont. Jag har fattat hur det är att bli mer vuxen, man går inte med sina gamla vänner längre, alla skiljs. Man måste kämpa för vänskapen. Man ifrågasätter sina val hela tiden - ska man jobba, är det rätt sak man pluggar, ska man flytta hemifrån?
Massa frågor kring ens egen livssituation. Vad håller man ens på med?
Massa frågor kring ens egen livssituation. Vad håller man ens på med?
Sen dras man ur sin egen kris - en ung kille, världens snällaste 20-åring och en underbar vän, dör. Som en hjälte. Men det hjälper inte att veta att han hjälpte en skadad innan han själv dog. För världen är ändå orättvis. Varför skulle Gunnar vara den som dog, han var skyddad i bilen, han var ung och stark. Men nu är han borta.
2 månader går. Och livet tar slut. Inte bara för min bror, utan för mig med. Min hjälte, min förebild, min klippa, min styrka - mitt allt! Utan ett farväl, alla ovetandes och likaså var han. Och ingen förklaring. Vad orsakade hans död? Orättvisa, ilska, frågor, smärta.
Sjukdomar, depression, livskriser vart man än vänder sig. Tårar, skrik och kamp. Varje dag.
Hur länge ska man orka?
Sjukdomar & dödsfall inom familjen. Varje månad. Unga som gamla.
Sjukdomar & dödsfall inom familjen. Varje månad. Unga som gamla.
Och det var det. 2012.
Fuck detta året och allt som hände.
Min enda önskan är att göra allt ogjort, att ingen skulle må så himla dåligt som vi alla har gjort.
Och fortfarande gör.
Kommentarer
Trackback
