i can't do this thing called life without you here with me

Ett år.
Snap your fingers, så har det gått ett år. Fattar inget fortfarande men tiden har ju bevisligen gått och det finns tyvärr inget annat val än att hänga med. Bakåt kan man ju inte gå. Så det är bara att klamra sig fast med all denna smärta och se var man själv hamnar.
 
Fast jag fattar inte ens själv hur jag ens klarat detta året.. Med vetskapen att med varje år som går så kommer det bara bli längre och längre utan honom.
Fattar du att jag har känt honom i 19 o ett halvt år..
och om jag lever tills jag e 70..
 
så kommer det vara fler år utan honom än med honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0