confessions

Igår på gymmet såg jag en tjej som kämpade på med träningen men titt som tätt behövde hon springa och ta sin astmamedicin. Blev så grymt inspirerad av henne och fick ett brett leende som följde med hela dagen. Jag tänkte direkt: Shit, vilken självdisciplin tjejen har, så duktig hon är!
Sen såg jag mig själv som nästan låtit mig själv ruttna, om jag uttrycker det så. Och ingen annan bär ansvaret förutom jag. Kollade även gamla bilder för någon dag sen, för 4-5 år sen. Då tyckte jag att jag var stor. Men det var jag verkligen inte. Då var jag hälsosam, men ja. Jag hade en liten plutmage både när jag stod upp & satt ner och då var jag tjock enligt mig själv. Så fel man kan ha. Hälsosam var jag, tränade 3-4 gånger i veckan och åt bra. Min plutmage föddes jag faktiskt med och jag kommer aldrig kunna få en helt platt mage med six-pack. Så enkelt är det. Men varför lägger man fokus så fel hela tiden undrar jag.
Tjejen med astma såg ut som många andra, hon tränade för att må bra! Och för att kroppen behöver det. Där borde fokus ligga!
Jag har alltid varit medveten om vad som är bra och vad som är dåligt, både gällande kost & träning. Många gånger har jag följt detta men jag har riktigt dålig självdisciplin. Nu har jag insett att självdisciplin föds man inte med och det kommer inte över en natt. Det får man jobba på. Så det är steg ett. Men samtidigt blir jag lätt rastlös eller ger upp om inte det blir de resultat jag vill ha. Så när min putmage inte försvann så gav jag upp. Fett stort misstag. För sakta men säkert försvagas kroppen och man växer och växer. Till slut mådde jag så dåligt att jag inte ville göra något. Och jag tänkte bara negativa tankar. Allt blev en jävla ond cirkel. Jag skämdes, jag kunde knappt gå kändes det som, hade ont överallt hela tiden. Men en dag fick jag nog bara. Skrev in mig på gym och började sakta men säkert. Nu börjar det gå bättre och bättre.
Kosten har egentligen varit det svåraste att ändra. Det handlar inte om att jag ogillar hälsosam mat, tro mig, jag älskar det. Men allt är en vanesak. Och för att det ska bli stor förändring behövs drastiska åtgärder. För min del i alla fall. För jag äter inte skräpmat, tycker inte alls om det så det är inte ett problem. Äter alltid frukost, hemlagad mat och tycker inte om sötsaker så mycket. Men alla har olika kroppar och olika ämnesomsättningar. Jag är en sån som verkligen måste tänka på vad jag stoppar i mig, hela tiden. För även om lite lördagsgodis inte påverkar vikten direkt så mår jag så illa av allt socker, flera dagar efteråt. Så slut med det. Söta drycker är en svag punkt men märker att tänderna påverkas, så slut med det. Glass, kakor, bakelser och sånt äter jag sällan och när jag väl gör det så tycker jag det är okej, man ska äta allt. Men i måttlig mängd helt enkelt. Så såna grejer kanske det blir 1 gång i månaden. Min svagaste punkt är egentligen kolhydrater. Och inte bra sådana.. Salta grejer, chips, popcorn och sånt. Det måste jag trappa ner och till slut lägga av med helt enkelt. Det är det andra steget på vägen.
Självdisciplin och kosten. Att röra på mig har jag inte problem med egentligen, behöver bara en liten push sen kör jag. Vissa dagar blir det kanske bara en powerwalk andra dagar powerwalk & gym eller powerwalk & simning.
Och det viktigaste ligger i huvudet, inställningen och tankarna. Positivt måste det vara bakom pannbenet, för då kommer det bli en positiv utveckling!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0