keepingitreal

2011 var ett lyckligt år.

Som egentligen startade redan under sommaren 2010. Det var startskottet för en underbar period i mitt liv. Så många nya erfarenheter och lärdomar och främst lyckliga stunder. Lyckliga som i skratt och inga bekymmer. Det är vad den perioden har inneburit för mig.

Hur kan det inte vara bra när sommaren 2010 spenderades i Bosnien och mina kusiner från Sverige var där och vi hade skitkul tillsammans, jag fyllde 18 på hösten, åkte till Kina med klassen, festade nästan varje helg och hade en underbar höst, vintern blev lite seg men våren fortsatte med festande, förberedande inför alla äventyr som sista året på gymnasiet innebar. Det var balen, studentveckan, studenten, studentfest och massor av härliga, soliga dagar.
Högskolemässor, prov, betyg och val av framtid stod för den allvarliga delen under våren.

Sommaren jobbades bort med bara en veckas semster, som spenderades i London. Där jag också fick reda på att jag hade kommit in på mitt förstaval, Personal- och arbetslivsfrågor, kandidat på Lunds universitet. Grät en skvätt för att en sten lyftes från axlarna och allt slit under åren hade gett resultat. Stolta 21,4 i snitt och det finns inte mycket som kan toppa det, för mig i alla fall..

Sagt och gjort, livet ändrades efter augusti. Slängdes in i något helt nytt och har haft blandade känslor om detta nya liv som jag inte vet hur jag ska handskas med helt och hållet. Men framåt går det och efter, vad som känns, som 2 sekunder så har en termin gått och ja.. livet går vidare. Nya och förhoppningsvis långvariga vänskaper har skapats samtidigt som jag har vuxit något enormt i min självständighet.

Familjen har växt med några bebisar, bröllop har varit och väntas även i det nya året likaså fler bebisar. Dock har jag ett stort tomrum i hjärtat för att 2011 saknade en resa till hemlandet där morfar och släkten finns.

Tackar och bugar för 2011 och startar 2012, glad, lite förvirrad, stolt och samtidigt sorgsen.