stop - pause - rewind
Svårt att sätta ord på alla känslor och tankar som kommer och går, dag som natt. Men det händer så mycket hela tiden, både inom mig och runt omkring. Är så trött, stressad, panikslagen, arg och minst sagt ledsen. Så jävla mycket känslor. Varje kväll känner jag att jag bara vill gå i ide eller något. Känns som jag inte orkar med något, men har så mycket att göra. Inspiration ska vi inte ens prata om, viktigast är att hitta motivationen att gå upp ur sängen. Men allt fortsätter vidare ändå. Livet tar inte hänsyn till något alls.
Samtidigt kan jag inte stoppa allt även om jag önskar det, för jag tror inte det kommer hjälpa något. Jag vet att det ändå inte förändrar saken. Jag tror att det kommer vara ett sår för evigt, men med tiden kommer man lära sig leva med det. Det är något jag absolut tror på. Tills dess kommer allt vara så konstigt, allt kommer på ett sätt gå i slow-motion. Inne i mitt huvud, men utanför så rusar allt förbi i 300 km/h. Och det måste man lära sig handskas med helt enkelt. Men just nu vill jag stoppa allt. Självklart gå i rewind. Men båda två är lika omöjliga att göra som att du ska knacka på dörren och krama om mig så underbart, varmt och älskande som du brukade göra.
Hur stark man än har varit och försöker vara nu så kommer mina stunder och jag vill bara hoppa ut ur min kropp, försvinna långt bort. Bort från allt. Allt som är omöjligt kommer upp som idéer i mitt huvud. Det är helt enkelt så. Att jag inte vet var jag ska ta vägen efter allt detta. Det finns ingenstans, och jag ska ingentans. Så funkar det inte. Men min vilja är starkare än någonsin. Men viljan skapar inte vetandet som krävs eller löser något. Inte nu i alla fall.
Kommentarer
Trackback
