keepingitreal

nije me ni bolji naucio da voli
sto bi vrijeme gubio ti?

i sto za ljubav rodjena nisam,
nijednog voljela a sto ih zavela
nece moja suza pasti za onim
sto mi je samo sledeci

______________________________________

Every now and then without warning
I can be really mean towards you

I'm a puzzle yes indeed
Ever complex in every way
And all the pieces aren't even in the box


Har förträngt allt som kallas känslor, har stoppat undan dem någonstans långt in i mitt undermedvetna. De fanns  en gång i tiden men åtskilliga svek har gjort så att jag helt enkelt inte vill känna längre. Hur sorgligt det än låter så är det så det ligger till.. Därför vet jag inte hur jag ska göra nu, hur ska jag gå vidare från detta. För nu börjar det röras om i mitt undermedvetna, det som jag verkligen inte vill ska komma fram går inte att tämja längre.

Nu börjar hjärtat spela spel med hjärnan och jag undrar hur ska jag lyckas med att undvika känslorna som helt plötsligt vaknat till liv, varför just nu?
Samtidigt undrar jag, ska jag verkligen fortsätta med att förtränga känslorna eller ska jag ta en chans och se vad som händer?
Jag har blivit så försiktig, för att inte behöva bli sviken igen, men det har sina negativa sidor också..