keepingitreal

Idag skulle vi kolla på gamla bilder och välja vilken bild jag ska ha till studenten och så hittade vi en när jag bara var 13 dagar och på baksidan hade min mamma skrivit ett meddelande till min pappa. När vi läste det började vi alla gråta, det var så sorgligt! Eftersom min pappa jobbade inom armén så var han tvungen att stanna i Bosnien när det var krig och min mamma kom till Sverige ensam med min bror & min syster och med mig i magen. Så min pappa var inte här när jag föddes men kom några månader efter. Hon skulle skicka fotot till min pappa och såhär stod det:

"Dragi tata,
Ako ne mozes da me vidis i upoznas, saljemo ti sliku da prvi put vidis svoje trece dijete.
Ja sam jako dobra curica i dobro napredujem. Najbolje slusam svoju mamu. Iako nemam svoju domovinu, svi me vole i miljenica sam cijelog kampa. Rodena sam 16.9.1992 u Lundu u 10 do 10 navece, srijeda. Imala sam 3.420 g, 51 cm, a sada imam 5 kg.
Tvoja Sabina"

Översättning:
"Kära pappa,
Om du inte kan se mig eller lära känna mig, så skickar vi denna bilden så att du för första gången kan se ditt tredje barn. Jag är en mycket duktig flicka och jag växer bra. Jag lyssnar på min mamma. Även om jag inte har mitt hemland så tycker alla om mig och jag är allas lilla älskling här på flyktingförläggningen. Jag är född den 16/9 1992 i Lund 10 i 10 på kvällen, en onsdag. Jag vägde 3.420 gram, jag var 51 cm lång men nu väger jag 5 kg.
Din Sabina"