keepingitreal

Nu börjar jag verkligen känna av hur mycket jag vill åka ner till Bosnien igen. Även om jag vill jobba denna sommaren & göra andra viktiga saker så tror jag att jag inte fungerar utan att åka ner. Det är helt sjukt & det går inte att beskriva så jag ska inte ens försöka men det är som något fattas, jag har ett hål i mig. Vad jag än gör med mitt liv, vad det än är ska jag aldrig tvinga mig själv eller mina barn vara ifrån det dom älskar mest. Det är depression på hög nivå, det är sån smärta och tortyr att vara så långt ifrån alla & allt man älskar. Detta här är inte jag, det där i min trädgård, på balkongen, hos min morfar, ute på stan, uppe på berget, sena kvällar fyllda med äkta skratt, med hela min släkt - Det är jag.