mental breakdown

Vart man än vänder sig är det bara skit som kommer emot en, kommer inte ihåg den dagen då jag skrattade ur själen, då jag inte hade några bekymmer.. Borde det vara så för en 17-årig tjej egentligen? Tror aldrig att jag har haft en såhär tung börda på axlarna som jag har nu... Aldrig haft ett sånt stort garnystan att reda ut, vet inte i vilken ände jag ska börja.. Hade helst bara velat skita i allt, lämna allt & låta det gå som det går. Men.. det är inte jag. hade fått panik mitt i natten och gjort klart allt i sista sekunden bara för att jag valde att skita i det.
Det funkar inte längre men ändå fortsätter jag ..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0